Mats Ingerdal som var chefredaktör för tidningen ”Fäktning” hade en idé om ett nummer helt ägnat åt fäktningens historia. Eftersom han visste att jag var intresserad av allt som har med historia att göra frågade han om jag hade lust att medverka. Jag tände på idén och kom in med ett antal förslag på artiklar som täckte områden som jag tyckte skulle finnas med. På min fråga vilka andra skribenter som skulle medverka och vilka områden de kunde tänkas vara intresserade av, svarade Mats kort: ”Inga. Du kan skriva allihop själv”. Sagt och gjort.
Det var första gången jag var på allvar fick anledning att söka upp och studera källor om fäktning förr i tiden och sedan skriva ihop det på ett sätt som skulle vara intressant även för andra, något jag är Mats evigt tacksam för. Vårt samarbete kring text och bild fortsatte vid skapandet av Svenska Fäktförbundets jubileumsbok 2004.
När numret hade publicerats fick jag se en kille i tunnelbanan ta upp ett ex ur sin väska och börja läsa (jag har aldrig sett någon annan läsa ”Fäktning” i T-banan varken förr eller senare). Stoltheten var total. På den vägen är det.