Just nu håller jag på med en bok som skall få titeln Fäktmästare och duellanter.
Nedan följer en bit ur förordet:
”Kill your darlings” är det uttryck som är hårdast att ta till sig, men ändå mest användbart för den som tar sig för att skriva en bok. Hur plågsamt det än är att behöva radera en utläggning eller en fyndig formulering – som man med stor möda eller kanske bara i ett begåvat ögonblick fått till – därför ett den egentligen inte har något att tillföra texten, är det ofrånkomligt. Man drar sig i det längsta och tycker att stycket faktiskt borde få vara med och verkligen försvarar sin plats men inser till slut, ibland med hjälp av kritiska redaktörer, att det totala resultatet blir bättre utan älsklingens medverkan.
I arbetet med texten till min bok Korsade klingor var jag tvungen att döda många sådana älsklingar. Utan att märka hur textmassan svällde skrev jag massor om sådant som intresserade mig och som jag tyckte att läsarna oundvikligt måste få ta del av för att kunna förstå fäktningens resa från ett medeltida sätt att avgöra tvister till en olympisk idrott. Det gjorde manuskriptet långt och tungläst. Genom hård redigering och struktureringen av texten i kapitel som innehöll det jag verkligen ville berätta och som förde berättelsen framåt blev resultatet till slut en bok.
Några av älsklingarna jag tog livet av lämnade mig ingen ro. Jag ville berätta om de originella, italienska fäktmästarna som inspirerade Shakespeares fäktning i Hamlet. Jag ville i någon mån återföra den berömde riddaren Bayard till vår gemensamma historiska minnesbank. Jag ville att den vådliga La Maupin skulle få visa att även kvinnor kunde föra en värja. Jag ville att mina fäktintresserade läsare skulle få höra talas om den märkliga Madame/Chevalier d’Eon och den lika remarkable Chevalier Saint-Georges. Jag ville själv veta mer om andra historiska personer som intresserade mig. Var hade till exempel den mest kände duellanten av dem alla – D’Artagnan – sin historiska hemvist?
Genom att samla dessa älsklingar – och också knyta ihop dem inbördes – vill jag beskriva några av de historiska perioder under vilka fäktkonsten har utvecklats och dessutom, för de som har ett mer allmänt historieintresse, berätta om personer i det förflutna. För även om de fäktmästare och duellanter jag har samlat ihop allesammans har varit uppseendeväckande personer redan i sin samtid, så har de alla varit en del av det samhälle de levat i och är omöjliga att skilja från det.
Den som är intresserad av att denna bok skall få se dagens ljus är välkommen att höra av sig till mig eller skriva en kommentar nedan.